-

Jag vet att jag skulle börja blogga igen nu när skolan började men det är så svårt att göra något sådant när allt egentligen är upp och ner.

Sömnlösa nätter, trötta ögon, påklistrade leenden, cigg efter cigg på balkongen, trevande efter något mer, men får aldrig riktigt tag i det.
Tårar längs kinderna, bråk hemma, ständiga klumpen i magen, blodsprängda ögon, sökande efter luft, men kan inte riktigt andas.
Tupplurer efter skolan i brist på sömn, stirrandes upp i taket, musiken på högsta volym, knytnäven mot väggen, vill bara skrika, men har tappat bort min röst.
Montona svar om att det är bra, skrattar åt skämten, sneglar på mobilskärmen, tomheten i bröstet, vill ha någon där, men vet att alla är så avlägsna. 
Känslan att vara otillräcklig, velat fly, behövt mänsklig värme, saknat mänsklig värme, alltid velat höra av sig, men vetat att det inte gjort någon skillnad.
Sönderspelat låtar, väntat på svar, undrat vad man gjort fel, önskat något annat än det här, vill ta tag i allting, men händerna får aldrig grepp. 
Varit vilsen, ensam, rädd, ledsen, ångestfylld, arg, besviken, trött, utmattad, aldrig riktigt bra, vill kunna leva normalt, men förmågan att kunna göra det har jag tappat på vägen.
 
 
 

you have to believe that they were wrong


Om ni har ca 7 minuter och 40 sekunder över, ta er tiden att lyssna på detta.

(ni hittar texten HÄR)

20/8 - 2014


 
 
Jeans - Primark / Linne - Monki / Spetsbh - Monki


Hej igen bloggen, världen, alla som läser, skolan har börjat och jag är tillbaka.
Efter extremt dålig sömn vaknade jag upp imorse, onsdag morgon, första dagen på sista året.
Med ny hårfärg, och ny garderob är det dags att börja skolan igen, och det känns faktiskt bra (förutom att morgondagen börjar med naturkunskap).
Idag hände inget speciellt, vi fick våra datorer och äntligen har jag photoshop igen, ni anar inte hur skönt.
Imorgon drar allt igång på riktigt och snart tar man väl studenten också.
Ville bara göra en snabb uppdatering och visa att jag fortfarande lever och att jag ska fortsätta blogga.