Är det dags att slänga 2013 i soptunnan nu?

Jag skulle kunna göra en årsresumé med bilder och poetiska små texter, men har varken tagit bilder i år eller har något bra att säga om det.
2013 har varit det sämsta året på gud vet hur länge.
Jag har varit på botten i princip hela året, förutom de få ljuspunkter som funnits, som alla har varit om antingen musik eller vänner. 
Jag har gått på 13 konserter bara i år som har varit höjdpunkterna detta år. 
Jag såg mina hjältar och idoler, nästan alla av dem. 
Musik har verkligen räddat mitt liv. 
Jag kom närmare mina klasskamrater och firade en helt underbar midsommarafton med dem och gick till skolan bara för att få träffa dem. 
Jag åkte till söderköping under sommarlovet och bodde hos en människa som förstår mig. 
Vissa dagar var så ljusa och bra, och det var så skönt.

Men jag har gått och går igenom en väldigt jobbig depression och detta året har verkligen inte gjort det bättre.
Jag var i ett förhållande, som jag sedan gick ur, men sedan kom tillbaka till.
Det var den mest underbara tiden, att ha henne. 
Men all good things comes to an end tyvärr. Men det var mitt fel, jag betedde mig som en fitta så.
Jag blev, som sjuttonåring, skilsmässobarn mitt i allt. 
Jag lämnade mitt barndomshem bakom mig, och flyttade till en lägenhet med min mamma.
Jag fick lov att ge bort min bästavän till några jag inte ens känner och har inte sett honom sen dess. Och dessutom avlivat en av mina barndomskatter.
Jag har gråtit och skrikit och spytt och skadat och svält mig på grund av min kropp.
Jag har legat nätter och dagar och kvällar och mornar och gråtit gråtit gråtit. Och nästan gett upp.
Jag har fått reda på saker som som skärt i hjärtat som jag aldrig kommer kunna berätta. 
Jag började träffa en psykolog och går nu i gruppterapi och ska börja träffa en till psykolog efter nyår.
Jag har helt enkelt varit på botten, och jag har gång på gång försökt klättrat upp men gång på gång blivit nerslängd igen.

Därför jag inte tänker slänga ihop nån årsresumé och låtsas att mitt år har varit så bra och händelserikt, när det egentligen varit skit, skit nästintill alltihopa.

Jag har aldrig velat ha ett nytt år som detta år, jag har aldrig sett fram emot en nyårsafton så mycket som i år.
Jag ska spendera den med min klass, som midsommar, nyårsedition.
Jag ska leva, dansa, skratta, dricka och bara vara.
Jag har lovat mig själv och har det som löfte till nästa år, att jag ska må bättre 2014, 2014 ska bli mitt år, då jag kanske får tillbaka lite av den där livslusten jag tappade på vägen.
Det är så töntigt och kliché och säga "nytt år, nytt jag" men 2014 ska jag bli en ny Fanny, en gladare Fanny.
Jag ska visa alla att jag en gång varit stark, och att jag kan bli det igen.
Jag längtar efter att få lägga 2013 bakom mig, för jag ska lägga allt som hände då bakom mig också.
Jag säger bara, 2014 come and get me, i'm ready.

(Och jag lovar att jag ska försöka ta bilder till 2014 haha)

 

Caraphernelia - A heart broken disease when someone leaves you, but leaves most of their belongings with you.

So, what if I can't forget you?
I'll burn your name into my throat.
I'll be the fire that'll catch you.
What's so good about picking up the pieces?
What if I don't even want to?

Min nuvarande favoritlåt.

And I will stumble and fall.

Say something, I'm giving up on you.
I'll be the one, if you want me to.
Anywhere, I would've followed you.
Say something, I'm giving up on you.